Jag har svårt att komma på vad för ämne som jag ska studera/skriva om.

Kom gärna med tips och ider. Vad är ni intresserade att läsa om??

Skriv gärna en kommentar med ide om ämne  eller om du har frågor som du funderar på och vill bolla dem så kan jag ta till mig dem och försöka besvara hur jag ser på dem.

Efter som jag måste godkänna alla kommentarer så behöver ingen annan få se vem som ställt vilka frågor utan jag kan svara på frågorna i öppna inlägg. 

Tack på förhand!

Jag skulle svara på en kommentar och insåg att svaret blev både långt och kanske även intressant för fler så lägger det som en fortsättning på ämnet.

Gud vill aldrig våldföra sig på en person, så varför ska vi göra det?? Nej jag tror på att lyssna in både Gud och den personen man ber för. Vist i bland kan de finnas en vits med att våga göra saker i Tro men jag tänker att de måste vara fött inom den som ska utföra det. Att uppmuntra någon till att göra saker i tro är en sak men att tvinga är en annan. I de fallen där de blir tvång så utförs inte handlingen i tro utan i rädsla inför andra människor och de är nått helt annat.

Jag står för mycket förbön och mycket själavård. Men vi måste lära oss hur så att vi kan hjälpa och inte stjälpa.

Jag tror oxå att vi kristna måste sluta gömma oss bakom orden "jag ska be för dig". OBS Absolut inget fel med att be men när orden bara blir ord och inte följs av någon handling. Blir orden bara ett skydd för att slippa ta ansvar.
Be gärna för dina vänner och medmänniskor men börja oxå fundera över vad du själv kan göra. Kanske är det du som är bönesvaret.

Om någon svälter så vist är de fint att du ber för den , men vore de inte bättre att du först ger den av de du har så den får bli mätt och sen ber för den.

Om du ser någon som är utan kläder, varför inte ge den något av alla dina kläder, börja handla och våga vara ett praktiskt verktyg. 

Inget fel med att be men Gud vill att vi ska vara ordets GÖRARE inte bara dess HÖRARE.

Vad vill jag då förmedla med denna delen som handlar om själavård och förbön.

Jo jag vill visa på att  Jesus var väldigt personlig.

Under min ungdomstid i en frikyrka så har jag ofta fått uppleva hur förbön  och själavård kan bedrivas så opersonligt. Man har en mall och följer den. Ofta har jag upplevt hur förebedjaren glömmer eller väljer att inte lyssna in vem jag är utan kör på sitt race och där igenom utför ett sorts andligt övergrepp.

En period så skulle alla falla när man bad för dem och man kunde då nästan uppleva att vissa blev så i gasen att de nästan tryckte om kull än. (tack o lov är den perioden förbi).

En annan period så var man så inne i att man skulle pröva allt, dvs om man bad för ett ben så skulle man upp och springa. Detta ledde tillslut till att jag slutade be om förbön för jag kände mig våldförd på.

Jag började fundera på vad de var för fel på mig. Hur skulle jag kunna få möta Gud när jag inte klarade av förböns situationen osv.

Men så läste jag bibeln och upptäckte att i de i flera fall aldrig nämns något från Jesus att den som blivigt botad skulle göra nått. Och om de nämns så är de att denne skulle uppsöka prästerna för att bli "frisk förklarad". Inte engång kan jag hitta att Jesus säger till en lam som Han helat. Spring fram och tillbaka här framför mina lärjungar så de får kontrollera att du är frisk. Eller att du får pröva att Jag verkligen helat dig.

Nej Gjordes detta så var sprången och danasandet ett uttryck från den sjuke själv av glädej för att denne blivigt  helad.

Med andra ord kunde jag inte finna någonstans att detta med att man var tvungen att pröva sitt helande var något Gud påtvinga.

En annan sak som var väldigt jobbigt för mig var att få förbön inför människor. I dag tack o lov har man kommit lite längre så i dag kan man gå undan i ensamhet med en eller två förebedjare men ett tag så var de väldigt i centrum för alla åskådare. Jag tänker då på Jesus som faktiskt sände iväg lärjungarna, Han såg till att bli själv med den som behövde läkas, specillet om de var själen som behövde läkas. Jesus vill inte peka ut någon Han vill möta den.

Nått annat som var väldigt jobbigt för mig var att när man bad om förbön så kunde det dycka på en 4-5 stycken och alla skulle be för en  och lägga sina händer på än. Och jag som person har både klastrofobi och klarar inte kroppskontakt. Jag fick ständigt panik.

Sammanfattning:

När du ska be för någon eller om du ska själavårda någon.

Se till att ta dig tid och låt var inte låst vid den tid som är bekvämast för dig utan lyssna in Guds ledning.

För att undvika problem så låt kvinnor själavårda kvinnor och män själavårda män. Allternativt var en av varje kön. Detta är inget bibliskt utan bara att jag sett att de finns situationer som uppkommit som inte varit så bra och där de börjat som själavård mellan man och kvinna och slutat med krachade förhållanden och äktenskap.

Våga bli privat, dvs gå undan i ensamhet. De som ni talar om kanske är nått svårt o tungt för den personen som får själavård. Se då till att skapa en situation där ni kan få prata ostört och kom överens om att de ni pratar om stannar mellan er.

(Obs om du märker att de som kommer upp drar åt ett håll som du inte klarar av eller att nått är på väg att avslöjas som kanske innebär att du kommer att behöva polis anmäla. Var då noga med att säga stopp och informera om detta innan personen fortsätter att berätta så att inte förtroendet bryts.)

Lyssna in vad för person du har framför dig, tvinga inte denna till något som inte känns okej eller naturligt för denna.

Fråga om du får lägga händerna på personen, du vet aldrig vad denne har varit med om och din hand på dennes kropp kan väck massa känslor.

När du själavårdar, lyssna och bekräfta personens upplevelse. Du behöver inte alltid hålla med eller tycka eller tro som den personen men våga bekräfta att du hört hur denne upplever saken.

Visa att du tar de personen berättar på allvar.

Om någon öppnar sig för dig har du fått ett stort förtroende, se till att inte svika de förtroendet.

Anledningen till att jag valt att fördjupa mig i just denna berättelse är för i denna berättelse kan vi få se hur Jesus möter en kvinna som befinner sig i en svår (pinsam) situation. 

Joh 4- Jesus och den samaritiska kvinnan

1 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes 2 - men det var inte Jesus själv utan hans lärjungar som döpte - 3 lämnade han Judeen och vände tillbaka till Galileen. 4 Han måste då ta vägen genom Samarien 5 och kom till en samaritisk stad som heter Sykar,* nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. 7 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig att dricka." 8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. 9 Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna.* - 10 Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." 11 Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" 13 Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." 15 Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten." 16 Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit!" 17 Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18 Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du sade är sant." 19 Kvinnan sade: "Herre, jag märker att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på detta berg,* och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem." 21 Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 25 Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias skall komma, han som kallas Kristus. När han kommer, skall han förkunna allt för oss." 26 Jesus sade till henne: "Det Är Jag,* den som talar med dig." 27 Just då kom hans lärjungar, och de blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28 Kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 29 "Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias." 30 Då gick de ut ur staden och kom till honom. 31 Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät." 32 Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33 Lärjungarna sade till varandra: "Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?" 34 Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35 Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36 Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång. 37 Ändå är det ordet sant, att en sår och en annan skördar. 38 Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete." 39 Många samariter från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, då hon vittnade: "Han har sagt mig allt vad jag har gjort." 40 När samariterna kom till honom, bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41 Och många fler kom till tro på grund av hans ord, 42 och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare."

Jag har valt att ha hela berättelsen så vi får en helhet men kommer lyfta ut vissa delar och dela med mig av mina tankar kring dessa.

4 Han måste då ta vägen genom Samarien 5 och kom till en samaritisk stad som heter Sykar,* nära det jordstycke som Jakob hade gett åt sin son Josef. 6 Där fanns Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen

Redan i dessa första rader så finns de lite spännande detaljer som kan vara bra o veta. 

Som Jude så undvek man både samareer och samarien som plats. Man gick helldre  långa omvägar än att gå igenom samarien då de räknades som orena.

Meningen " de var omkring sjätte timmen" talalar om för oss att de var mitt på dagen och den tid då de flesta höll siesta. Ingen förväntades va vid brunnen vid den tiden på dygnet. Då kvinnorna hämtade vatten tidigt på morgonen.

8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.

I en annan översättning står de att Jesus sänt i väg dem för att köpa mat. Och jag kan inte låta bli att tänka att Jesus viste redan innan vad som skulle komma. Han viste att Han trots att de var mitt på dagen skulle träffa denna kvinna. Och Han viste att de dom skulle komma att prata om var väldigt personligt och väldigt pinsamt för kvinnan och därför såg Han till att lärjungarna inte var där utan att Han fick möta kvinnan i ensamhet.

9 Den samaritiska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?" - Judarna umgås inte med samariterna.* 

En Judisk man pratade inte med en samarier och speciellt inte med en kvinna. Och en Jude bad inte en Samarisk kvinna om något.

Vi hoppar några versar:

" 16 Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit! 17 Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du säger att du inte har någon man.

Jesus viste redan hur kvinnas situation såg ut, men i stället för att börja läxa upp henne för hur hon levde så bad Han henne hämta sin man. Och där igenom ger henne möjlighet att bekänna sin synd. Läser man vidare så får Kvinnan upp ögonen för vem hon har mött och Jesus får möta hennes hjärta o förvandla det.

Sammanfattning:

Jag tycker som sagt om denna berättelse då den för mig fungerar som en förebild för hur varsam Jesus är om oss människor.

Jesus bryr sig inte om vilka vi är, vad vi har för färg på huden eller för kläder på kroppen. Om man sätter in berättelsen i nu tid så skulle den samariska kvinnan kunna vara en prostituerad kvinna i nått slum område. 

Jesus styrs inte av tiden på dygnet. Han kan komma även om de är mitt i siestan då alla andra sover. Han vill möta dig där du är.

Han är mån om dig och vill inte göra bort dig in för massa människor utan Han vill möta dig personligen. Han har ett privat budskap till dig och vill möta dig i ensamheten. Även om de innebär att skicka i väg sina egna lärjungar mitt på dagen in till stan för att handla mat.

Jesus vågar visa sig beroende av dig, för att du ska förstå att du är beroende av Honom.

Han vågar be dig om vatten för att du ska förstå att du behöver Honom att Han har nått så mycket bättre att erbjuda.

Jesus pekar inte finger åt dig, men Han vill att du ska erkänna din synd så att Han kan ta bort den. Han har redan burit syndens straff på korset och Han har kommit för att sätta dig fri.

Så utan att fördömma dig så vill Han pecka på det som inte är bra och få dig att erkänna och lägga bort de som inte är bra.

Jesus vill återupprätta dig.

Ledsen att de har tagit ett bra tag nu sedan jag skrev men nu ska jag försöka att skriva  i alla fall första delen i Själavårds avsnittet.

Detta går egentligen att göra oerhört stort men tänkte att vi ska se på några tillfällen då Jesus möter personer i nöd. Och ser hur Han möter dem.

Matt 8 - Jesus botar en spetälsk

Till att börja med kan de vara bra o reda ut vad jag menar med Själavård och Förbön.

Själavård- att vårda själen, att som medmänniska eller anställd samtala med människor som på ett eller annat sätt befinner sig i kris.

Med förbön mennar jag främst när man ber för någon på plats med handpåläggning dvs att man lägger händerna på kroppen på den man ber för.

Nu när vi rett ut vad jag menar med de orden så är de dags o förklara varför jag vill skriva om detta ämne. Under mina år i olika församlingar så har jag både fått förbön och själavård men oxå fungerat som både förebedjare och själavårdare.

Och då jag själv varit den som fått tagit emot så har jag flera gånger råkat ut för fel behandling av personer som vill så rätt men gör så fel. Personer som har läst bibeln och kanske undervisats om hur man ska göra men som missar en viktig del, och de är att möta individen.

Jag har själv upplevt och har även pratat med andra som upplevt hur de nästan blivigt andligt våldtagna, just för att förebedjaren inte lyssnar in individen utan kör på enligt sin mall och sin tro eller som helt tvärtom inte känt sig tagna på allvar. Därför vill jag ta o se på hur Jesus gjorde när han mötte människor.

Som jag tänker nu kommer nästa inlägg bestå av tre delar

1. Ser vi ut i från olika bibel ord hur jesus möter människors behov.

2. Gå in djupare i Jesu möte med den samariska kvinnan

3. Sammanfatta och ge några konkreta tips på saker jag tänkt på kan vara bra i förbön och själavårds situationer.