Vad vill jag då förmedla med denna delen som handlar om själavård och förbön.

Jo jag vill visa på att  Jesus var väldigt personlig.

Under min ungdomstid i en frikyrka så har jag ofta fått uppleva hur förbön  och själavård kan bedrivas så opersonligt. Man har en mall och följer den. Ofta har jag upplevt hur förebedjaren glömmer eller väljer att inte lyssna in vem jag är utan kör på sitt race och där igenom utför ett sorts andligt övergrepp.

En period så skulle alla falla när man bad för dem och man kunde då nästan uppleva att vissa blev så i gasen att de nästan tryckte om kull än. (tack o lov är den perioden förbi).

En annan period så var man så inne i att man skulle pröva allt, dvs om man bad för ett ben så skulle man upp och springa. Detta ledde tillslut till att jag slutade be om förbön för jag kände mig våldförd på.

Jag började fundera på vad de var för fel på mig. Hur skulle jag kunna få möta Gud när jag inte klarade av förböns situationen osv.

Men så läste jag bibeln och upptäckte att i de i flera fall aldrig nämns något från Jesus att den som blivigt botad skulle göra nått. Och om de nämns så är de att denne skulle uppsöka prästerna för att bli "frisk förklarad". Inte engång kan jag hitta att Jesus säger till en lam som Han helat. Spring fram och tillbaka här framför mina lärjungar så de får kontrollera att du är frisk. Eller att du får pröva att Jag verkligen helat dig.

Nej Gjordes detta så var sprången och danasandet ett uttryck från den sjuke själv av glädej för att denne blivigt  helad.

Med andra ord kunde jag inte finna någonstans att detta med att man var tvungen att pröva sitt helande var något Gud påtvinga.

En annan sak som var väldigt jobbigt för mig var att få förbön inför människor. I dag tack o lov har man kommit lite längre så i dag kan man gå undan i ensamhet med en eller två förebedjare men ett tag så var de väldigt i centrum för alla åskådare. Jag tänker då på Jesus som faktiskt sände iväg lärjungarna, Han såg till att bli själv med den som behövde läkas, specillet om de var själen som behövde läkas. Jesus vill inte peka ut någon Han vill möta den.

Nått annat som var väldigt jobbigt för mig var att när man bad om förbön så kunde det dycka på en 4-5 stycken och alla skulle be för en  och lägga sina händer på än. Och jag som person har både klastrofobi och klarar inte kroppskontakt. Jag fick ständigt panik.

Sammanfattning:

När du ska be för någon eller om du ska själavårda någon.

Se till att ta dig tid och låt var inte låst vid den tid som är bekvämast för dig utan lyssna in Guds ledning.

För att undvika problem så låt kvinnor själavårda kvinnor och män själavårda män. Allternativt var en av varje kön. Detta är inget bibliskt utan bara att jag sett att de finns situationer som uppkommit som inte varit så bra och där de börjat som själavård mellan man och kvinna och slutat med krachade förhållanden och äktenskap.

Våga bli privat, dvs gå undan i ensamhet. De som ni talar om kanske är nått svårt o tungt för den personen som får själavård. Se då till att skapa en situation där ni kan få prata ostört och kom överens om att de ni pratar om stannar mellan er.

(Obs om du märker att de som kommer upp drar åt ett håll som du inte klarar av eller att nått är på väg att avslöjas som kanske innebär att du kommer att behöva polis anmäla. Var då noga med att säga stopp och informera om detta innan personen fortsätter att berätta så att inte förtroendet bryts.)

Lyssna in vad för person du har framför dig, tvinga inte denna till något som inte känns okej eller naturligt för denna.

Fråga om du får lägga händerna på personen, du vet aldrig vad denne har varit med om och din hand på dennes kropp kan väck massa känslor.

När du själavårdar, lyssna och bekräfta personens upplevelse. Du behöver inte alltid hålla med eller tycka eller tro som den personen men våga bekräfta att du hört hur denne upplever saken.

Visa att du tar de personen berättar på allvar.

Om någon öppnar sig för dig har du fått ett stort förtroende, se till att inte svika de förtroendet.

 

Splitter

23 september 2012 10:03

Tänk vad vissa kristna får saken om bakfoten!! Klart man inte ska känna att man behöver prestera något för att möta Gud, eller för att visa att man blir bönhörd. Gud hör bön, men det behöver inte vara speciellt spektakulärt eller ögonblickligt. Det tror jag iaf! <3

Känslokällan

23 september 2012 18:18

Precis jag är trygg i tro att Gud hör bön. Men att Han svarar i sin tid. Gud vill aldrig våldföra sig på en person, så varför ska vi göra det??

 

Splitter

24 september 2012 07:23

du är klok <3

Känslokällan

28 september 2012 01:51

Tack =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I psaltaren 23 beskriver psalmisten hur Gud är med genom livet och leder och beskyddar oss. Han skriver bla " ..om jag än vandrar i dödsskuggans dal så fruktar jag intet ont.." Den senaste tiden har denna vers fått betyda väldigt mycket för mig d...

Vem vill Gud använda?? 1 kor 1:28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han...

  I 5 mosebok 4:29 säger Han ,När du söker mig med hela ditt hjärta, ska du finna mig. Han gömmer sig med andra ord inte utan vill finnas hos oss. Vill stötta och hjälpa oss. Även om vägen är svår så finns Han vid vår sida. Jesaja 43: 2 säger; O...

Redan i första boken i bibeln i första kapitlet kan vi läsa att Gud skapade människan till sin avbild, till Sin avbild skapade Han henne, till man och kvinna skapade Han dem. Och Gud välsignade dem ....” (1 Mos 1:27-28) Så här börjar hela mänis...