Lovsånger är nått som jag upplevt har en förlösande kraft.

När man vandrat i mörker kan de vara svårt att ta tillsig undervisning eller råd man liksom stänger av. Men ofta lyckas lovsången lysa igenom mörkret och ljuset kan nå fram till hjärtat.

Har själv upplevt hur lovsången kan va en hjälp då man kommer full av tankar till kyrkan och man har svårt att fokuser, då kan lovsången hjälpa än att fokusera den får en att titta på den som ska ha ens fokus.

Sen är ju lovsången bra som tröst när man behöver påminnas om att man inte är ensam.  Lovsången kan även hjälpa oss och sätta ord på olika böner, tex om renhet om läkedom osv.

Men framför allt är lovsången ett sätt att proklamera vem som är högst och hur mycket vi älskar honom.

Denna första sången är en bön från mitt inre och även om jag inte har kraft att kämpa för att leva på ett sätt som förväntas av mig så ber jag denna bön. Och genom sången/bönen talar jag om för Gud hur mitt hjärta känner innerst inne. Inför honom behöver jag inte ha någon mask utan kan berätta exakt hur jag känner.

Nästa sång handlar om att oavsett hur livets vågor svallar så har jag min trygghet i Gud. Livet kan storma ordentligt men Gud förändras inte och Han står fast.

Sånger kan oxå va som en påminelse från Gud till dig.

De två sista sångerna i detta inlägg handlar om Guds syn på dig.

Har de sista året fått många vänner både bi- och homosexuella, jag har brottats mycket med hur jag skulle få detta att gå i hop med min kristna tro.

Ja till en början så fick jag de inte alls att gå i hop.

Men efter att ha studerat lite och bollat frågan lite så insåg jag att Gud älskar alla homosexuella så där är de inte några problem.

De står även i bibeln att man skall älska alla och hälsa varan med en helig kyss. Ja så , så långt är de heller inga större problem.

Jag diskuterade frågan med några kristna och dom menade att "synden" ligger i den sexuella akten.

Okej... om de nu är så då kommer i så fall nästa frågeställning.

Jag behöver kärlek o närhet precis som alla andra människor.

Säg att jag skulle hamna i säng med en annan kvinna  är då den synden värre än någon annan synd?

Eller varför har just denna delen av de sexuella synden fått sådan stor plats och blivigt en så stor fråga?

Jag läser bibeln och så långt jag kan finna så står de att ingen synd är större eller mindre än någon annan. De betyder att allt som mord, otrohet, lögn. stöld och skvaller är lika syndigt som den homosexuella akten eller att ha sex utanför äktenskapet.

Hur många kristna har inte haft sex med fler än den dom är gifta med. Jag menar även kristna skiljer sig. Även kristna kan ha haft sex före äktenskapet. Jag menar inte att detta på nått sätt rättfärdigar nått annat utan bara att syndar gör vi alla

dagligen på ett eller annat sätt,I både ord tankar o handlingar.

Hur länge sedan är de du klarade av o gå en hel dag utan o tänka nått negativt om någon annan eller tänka någon oren tanke eller göra någon dålig handling. Jag är övertygad om att den dagen knappt finns. De är därför vi dagligen behöver Guds nåd.

Trots denna insikt var samvetet framme o gnagde i mig. Så jag bad en bön till Gud om synda förlåtelse och om att hjälpa mig leva som han vill. Och hjälpa mig förstå ämnet. Förklarade för honom hur svårt jag hade att leva rent o frågade honom hur stor Hans nåd var då min egen kraft att leva rent inte existerar.

Och så fick jag ett bibel ord i huvudet :

Matteus 7:11: ”Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom"

De flesta människor kan se att de i bland finns förmildrande omständigheter och att man därför kanske måste dömma mildare i bland. Och om vi människor som är onda har så mycket kärlek till varandra hur mycket större är då inte Guds kärlek till oss. Jag tänker på Petrus Jesus väljer ut honom som en lärjunge men Petrus var en tvivlare. David var en man efter Guds hjärta men han var mördare och äktenskapsbrytare. Men Gud vet om deras svagheter och även om Han inte gillar handlingen så älskar Han personen och de blev inte bort puttade av Gud utan älskade.

I dagens har synen på den homosexuellaläggningen blivigt en väldigt stor sak en del kristna vill inte ens ha nått med dessa vänner att göra. Och för mig blir de lite som med Samarierna. Judarna gick omvägar för att slippa gå igenom de området där Samariterna bodde. Jag upplever de som att man i dag ofta antingen fryser ut dessa vänner eller nästan vill slå bibeln i huvudet på de homosexuella. Och då tänker jag på vad bibeln säger:

Fritt översatt: ta förs ut bjälken ur ditt eget öga inan du tar ut flisan ur din broders.

&

Den som är utan synd skall kasta den första stenen.

Båda dessa talar om att vi inte ska dömma andra utan se på våra egna liv och se de fel som finns i våra liv o rätta till dem.

I mitt fall tror jag Gud hälldre vill ha en frisläppt sydig Z som älskar Jesus än en lagisk Z som ändå syndar och har tappat glädjen i tro o avsett vad synden gäller.

Frälsningen (räddningen) sitter ju inte hur rent du kunnat leva utan i din tro på Jesus som Herre o frälsare.

Hur kommer då mitt liv bli i framtiden, ingen aning de liger i Guds händer. 

Jag har enormt goda vänner och dem tackar jag Gud för. Sista året har jag fått massa med homo och bi-sexuella vänner och dom är de mest underbara vänner man kan ha. De är sällan jag blivigt så älskad som vän som av dem. Den vänskap som de i församlingen inte kunde erbjuda har jag funnit hos dessa. Och flera av dem är dessutom troende oxå.

Gud är rolig när han planerar ens framtid för även om inte alla tror att de är Hans vilja kanske så har jag svårt o tro att de är en slump att de flesta av de nya vännerna jag fått detta året skulle va både bi-sexuella och troende.