I psaltaren 23 beskriver psalmisten hur Gud är med genom livet och leder och beskyddar oss.

Han skriver bla " ..om jag än vandrar i dödsskuggans dal så fruktar jag intet ont.."

Den senaste tiden har denna vers fått betyda väldigt mycket för mig då livet varit mycket tungt på olika sätt.

Och även när jag ser tillbaka på mitt liv och all den smärta och den kamp jag fått genom lida som verkligen både känts som och i bland varit en balansgång ner i dödsskuggans dal så har Gud varit med och Hans nåd och Hans omsorg har inte förändrats.

När min egen tro inte orkat så har jag fått förlita mig på mina vänners tro. Likt den lama manen vars vänner bar honom till Jesus och hissade ner honom genom taket så har jag i svåra stunder fått lita på mina vänners tro för min har känts för klen. Lukas.5:17–26 lägg  märke till vers 20 ( när han såg deras tro dvs vännernas tro)

Så även i prövningar där vi känner det som om vi tappat vår egen tro så kan vi hålla fast i våra vänners tro och de får bära oss.

Vi förstår inte alltid allt, varför en del prövningar drabbar oss, vissa av oss drabbas mer än andra ofta utan synlig orsak men då är de gott att få lita på att Guds ord och löften förblir dem samma. Och Han finns alltid där för oss.

Även om vi ibland kanske ger upp om Gud så ger Han aldrig upp om oss.

Gud har aldrig lovat att rädda oss från prövningar eller dödens dalar utan han har lovat att gå med igenom dem och leda oss genom och ut på andra sidan.